Mixed feelings
Det är mitten av augusti, sommaren är som den varit under de senaste åren, den pendlar mellan sommar och höst. Idag är det sommar. Jag bestämde mig för att ta tag i mig själv och gå ut och gå, dels för att jag verkligen skulle behöva det då vi var ute igår (eller inne, på KM/Seven) och dels för att jag ville passa på när det väl är fint väder! Det är så skönt att bara ge sig ut och gå i sin egen takt och i sina egna tankar och känna dom varma vindarna mot kroppen.
Jag fastnade vid Stensö hamn, jag gick ut på stenpiren och satt mig och tittade ut mot sundet. När jag sitter sådär i min ensamhet, börjar jag alltid filosofera om livet, det blir lätt så! =PJag tänkte på det som varit, dom tre åren på gymnasiet där det sista året var det absolut bästa och får mig att sakna allt så otroligt mycket. I tisdags började många ettan och var lika förvirrade som jag minns att jag och resten av kompisarna var. Ettorna blir nu tvåor och tvåorna blir störst på skolan och närmar sig mer och mer studenten. Jag tänkte även på nuet, att jag borde ta vara på det jag har här och nu och inse att jag faktiskt har det väldigt bra. Den största frågan bland kompisarna är just nu: Så, vad ska du göra i höst? Och svaren är olika, men ändå väldigt lika. Alternativen är ju: Jobb,utbildning, resa. Sen är vissa kvar i Kalmar och jobbar/pluggar medan andra jobbar/pluggar på annan ort eller i ett annat land.
Själv hade jag mina planer klara för mig redan för ett år sen: Stockholm, jobba i klädbutik och ta dansklasser om kvällarna. Detta kändes så självklart, tills jag insåg att det skulle bli en sådan stor förändring så snabbt efter studenten, Även om jag är väldigt ledsen över att jag nu kommer att få vänta ett tag tills jag får ta dom där dansklasserna som jag har längtat efter så otroligt länge, så känner jag att jag valde rätt. Jag är 18 år gammal, varför stressa? Självklart ska man inte alltid tänka så, jag menar, man har ju faktiskt ingen aning om hur länge man kommer att leva,men om man bortser från det, så ser jag ingen anledning till varför man måste göra allt nu med det samma, även om jag har väldigt många drömmar och ambitioner som jag vill förverkliga.
Så förutom att jag började tänka på det som varit och det som händer just nu, så dök ju tankar upp om framtiden också. Jag har en del planer och mängder av drömmar, men jag har ju faktiskt ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut. Det jag tror är bäst, är att bara leva just nu, ha en ganska kortsiktig plan över sitt liv, jag har ju precis börjat mitt liv i friheten. Även om jag är kvar i Kalmar, så vet jag att Stockholm finns kvar och mitt intresse för dans finns kvar, så varför stressa? Jag har gått i skola i 12 år, jag har känt press och stress, nu är jag fri från detta, så varför stressa när jag inte behöver det längre?
Puss / L
