loann

Time is changing! But then again... it always is, it's just that, now it's changing a LOT!

Hösten är här.. vilken känns i luften, den där höstdoften som alltid dyker upp så fort temperaturen sjunker. Något som också tyder på att hösten är här... är att skolan inte börjar igen..vi nybakade studenter står inför val, vad vi ska göra med våra liv för tillfället. De flesta flyr till norge för att tjäna the big box, jag själv skulle bott i sthlm nu och jobbat och dansat och myst med mina systrar och andra släktingar. Istället valde jag att vara kvar här, i Kalmar, den lilla staden, utan möjligheter, bara goda vänner och päronen som finns här..well, kalmar är mysigt, det kan jag inte sticka under stolen med, men mysigt är inte tillräckligt.. men jag har iallafall tagit ett steg.. ett ganska stort steg.. jag har blivit med lya och ska nu ta hand om mig själv, i need it, trust me ! Jag vet att jag inte följde mina planer, men varför stressa ? sthlm finns kvar..kulturama finns kvar..

men jag vill dansa nu ! jag vill utvecklas..jag kommer att utvecklas på många sätt nu när jag bor i lägenhet.. dock inte lika mycket inom dansen.. får satsa stenhårt på egen hand..

En vän flyttade idag.. en annan flyttar om två veckor, en tredje flyttar eventuellt snart... sorgligt är det absolut...men stolt och glad för deras skull.. alla gör vi våra steg ut i livet... korta och långa, men det är ändå steg ! Även om det är mil emellan oss, så är det ju så underbart, vi är ju fortfarande vänner, och ses snart igen!

Kram på er !

Det är mitten av augusti, sommaren är som den varit under de senaste åren, den pendlar mellan sommar och höst. Idag är det sommar. Jag bestämde mig för att ta tag i mig själv och gå ut och gå, dels för att jag verkligen skulle behöva det då vi var ute igår (eller inne, på KM/Seven) och dels för att jag ville passa på när det väl är fint väder! Det är så skönt att bara ge sig ut och gå i sin egen takt och i sina egna tankar och känna dom varma vindarna mot kroppen.

Jag fastnade vid Stensö hamn, jag gick ut på stenpiren och satt mig och tittade ut mot sundet. När jag sitter sådär i min ensamhet, börjar jag alltid filosofera om livet, det blir lätt så! =PJag tänkte på det som varit, dom tre åren på gymnasiet där det sista året var det absolut bästa och får mig att sakna allt så otroligt mycket. I tisdags började många ettan och var lika förvirrade som jag minns att jag och resten av kompisarna var. Ettorna blir nu tvåor och tvåorna blir störst på skolan och närmar sig mer och mer studenten. Jag tänkte även på nuet, att jag borde ta vara på det jag har här och nu och inse att jag faktiskt har det väldigt bra. Den största frågan bland kompisarna är just nu: Så, vad ska du göra i höst? Och svaren är olika, men ändå väldigt lika. Alternativen är ju: Jobb,utbildning, resa. Sen är vissa kvar i Kalmar och jobbar/pluggar medan andra jobbar/pluggar på annan ort eller i ett annat land. 

Själv hade jag mina planer klara för mig redan för ett år sen: Stockholm, jobba i klädbutik och ta dansklasser om kvällarna. Detta kändes så självklart, tills jag insåg att det skulle bli en sådan stor förändring så snabbt efter studenten,   Även om jag är väldigt ledsen över att jag nu kommer att få vänta ett tag tills jag får ta dom där dansklasserna som jag har längtat efter så otroligt länge, så känner jag att jag valde rätt. Jag är 18 år gammal, varför stressa? Självklart ska man inte alltid tänka så, jag menar, man har ju faktiskt ingen aning om hur länge man kommer att leva,men om man bortser från det, så ser jag ingen anledning till varför man måste göra allt nu med det samma, även om jag har väldigt många drömmar och ambitioner som jag vill förverkliga.
Så förutom att jag började tänka på det som varit och det som händer just nu, så dök ju tankar upp om framtiden också. Jag har en del planer och mängder av drömmar, men jag har ju faktiskt ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut. Det jag tror är bäst, är att bara leva just nu, ha en ganska kortsiktig plan över sitt liv, jag har ju precis börjat mitt liv i friheten. Även om jag är kvar i Kalmar, så vet jag att Stockholm finns kvar och mitt intresse för dans finns kvar, så varför stressa? Jag har gått i skola i 12 år, jag har känt press och stress, nu är jag fri från detta, så varför stressa när jag inte behöver det längre?

Puss / L

Disneyklassiken skönheten och odjuret försökte med sitt budskap"skönhet inuti" att ge alla perspektiv på vad äkta skönhet egentligen är... slät hy, fina ben, fina ögon, fina naglar .. eller inte?! De dem försökte visa med filmen var att det är insidan som speglar vår skönhet och inte den fasad vi visar utåt sätt.. jag måste säga att filmen verkligen visar detta på ett bra sätt.. det sorgliga är att väldigt många inte riktigt fattat budskapet..

Jag har under de senaste dagarna följt en del dåliga och ytliga program på tv. "avarage joe" och "pageant place" är bara två av dem alla... men nog de värsta jag sett på länge. Självklart är det amerikanska program, och jag är inte förvånad. Amerika kan få mycket cred för vad de åstadkommit i media, men då främst för deras stora filmproduktioner, och inte deras tvprogram som bara baserar på yta och skönhet. Om jag ska beskriva programmet Avarage Joe, så kan jag bara be er tänka på typiska high-school filmer där rollerna är tydliga. Skolans tuffaste kille, skolans populäraste tjej, skolans tönt... ja, ni vet dom vanliga karaktärerna... alla finns i Avarage Joe, fast detta är på RIKTIGT! Inte nog med att vi tittare ser skillnaderna mellan de två olika "lagen", de "tuffa killarna" och "töntarna", De själva vet om det, och är inte rädda med att ta upp det face to face. De tuffa killarna psykar de andra killarna med att påpeka hur mycket snyggare kroppar de har och att de andra "fula" inte har en chans om tjejen de alla slåss om. Något som också skrämmer mig, är hur "skönheten", tjejen som alla killarna slåss om, kan ställa upp på något sånt?! Hon må vara väldigt snäll och rättvis, men det är ju bara bullshit. Hon vet mycket väl att hon i slutänden inte kommer att välja någon av de "fula" killarna..trots att hon i början av programmet ser deras inre skönhet. Men nu lever vi i en värld där yttre skönhet slår inre skönhet.

Över till program nummer 2, Pageant place. Ett gäng tjejer som tidigare tävlat i Miss Usa, bor tillsammans för att varje dag "jobba", ja om man nu kan kalla posering i bikini OCH olja på kroppen, ett jobb. När man inte får se dem "jobba" ser man dem ständigt i bitch-fights, och riktigt töntiga sådana. Den yngsta tjejen av dom som vunnit titeln Miss Teen Usa, är 19 år! Det finns skönhetstävlingar i Usa där mycket yngre tjejer tävlar. Jag kan inte fatta hur sådana här tävlingar ens har uppstått, när man tänker efter, är det ju helt sjukt att man tävlar om titeln som den vackraste.

Skönhet har varit en viktig del i världen så länge som modet har sträckt sig världen över. Det har länge varit viktigt att visa sig från sin bästa sida, men också att själv få känna sig vacker. Självklart medger jag att jag bryr mig om hur jag ser ut, jag klär mig så snyggt jag kan, jag använder smink, jag gör mitt hår så snyggt jag kan. Skillnaden mellan mig och den 19-åring som är med i Pageant place, är att för mig kretsar inte hela mitt liv kring min skönhet.


Jag undrar hur länge världen kommer att fokusera på skönhet utifrån, hur länge det kommer att finnas skönhetstävlingar där tjejerna ständigt tänker på hur de ser ut och hur de ska framstå inför världen.

Jag menar inte att man ska sluta göra sig vacker, för jag vet själv hur bra jag kan må då jag ser mig själv i spegeln och ser extra bra ut. För visst spelar det en stor roll hur vi ser ut, om man är nöjd med hur man ser ut så visar man mer självkänsla, så är det bara. Men det finns en gräns, hur stor roll skönheten ska få spela i våra liv! För de tjejer som ställer upp i beautycontests är den en alldeles för stor del. För grejen är den, att även om de har varit med i en skönhetstävling, så fortsätter deras liv, som en ständig skönhetstävling!

När jag får en finne, kan hela mitt liv vara "förstört", för ett par dagar.... jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända, om Miss Teen Usa får en finne!?

Tid, tid, tid... tick, tack, tick tack!

Mina senaste veckor har bara handlat om TID! herregud jag vet inte hur många gånger jag har tittat på klockan på datorn för att se att det snart är läggdags och läxorna ska vara gjorda.. eller när jag tittat på klockorna  i skolkorriodoren för att se att nästa lekt började för fem min sedan... ALLT har handlat kring tid och jag vet inte hur jag har stått ut.. det har jag inte, jag har brytit ihop ett par gånger..

men så var modevisningen över i tisdags.. och vi kunde slappna av.. tills betygen har satts, vilket de gjorde i tors! =)

Jag vet inte när jag sist la mig ner för att på riktigt, slappna av .. detta gjorde jag igår, på gräsmattan och även idag i en solstol ute i trädgården... solen värmde och jag kunde koppla bort allt !  underbart !

Idag har det varit festival i Kalmar, halva kalmar befann sig på ett ställe vid namn Skällby strax utanför stan. Det brukar vara härlig stämning och fint väder denna dag varje år. Så var fallet även detta år, fast mitt humör var lite sämre.. var jätte trött, men hellre vara bland vänner och vara trött än att bara sitta hemma och va trött å ha tråkigt..

Nu är jag hemma och laddar inför bal imon.. bal nr 1/3 =) ska bli riktigt trevligt!

Det är helt galet att det är 2 veckor på jenny nyströmskolan.... för alltid! Jag får en klump i halsen bara jag tänker på det.. herregud, vad sorgligt!! 
 
Kram!

Söka, jaga, fånga... uppmärksamhet, bekräftelse.. you name it!  En fredagkväll på stan är som en spelplan för singlar. Man startar på förfesten med förhoppningar om hur kvällen ska urarta sig...man dricker och blir hög på stämningen med sina vänner omkring sig.. man slår sedan ett extra slag och beger sig in till stan där man gör allt i sin makt för att förhoppningarna ska bli till sanning. Man har klätt upp sig och gjort sig så fin som man bara kan, allt för att få det man vill ha.. självklart gör man sig fin för sig själv, men i slutänden så är det ju så självklart, man söker uppmärksamhet, på ett eller annat sätt, det kan man inte förneka... under kvällens gång pendlar ens känslor fram och tillbaka, ena stunden får man ett extra slag, och i andra får man backa fem steg tillbaka.. så här fortsätter det, så vad är då målet egentligen? Är det sängen då man kommer hem och fått av sig klackarna och bara vill slänga sig under täcket? För egentligen är det ju vägen till målet som är själva kvällen.. de förhoppningar man haft på förfesten, brukar för det mesta inte slå in.. det är de händelser man inte räknat med, som gör själva fredagkvällen.. för egentligen, hur rolig skulle en kväll vara, om allt man hoppats ska hända, slår in? Den skulle ju bara vara helt, förutsigbar!

Är det så att vi försöker för mycket? Vi singlar lägger alla våra kort på bordet och hoppas att vi kommer att kamma hem vinsten! Om vi bara ansträngde oss lite mindre, slutade söka uppmärksamheten ständigt, så kanske dom där förhoppningarna blir till sanning, automatiskt.. när vi minst anar det.

Varje fredag är det en ny spelomgång... vi säger att vi hatar att spela spel.... men gång på gång står vi vid START igen!

Mixed feelings, ja det kan man säga... att börja en kväll genom att ha förhoppningar, som sedan genom en oförklarlig "diss" går i kras.. är inte det bästa sättet att starta en fredagkväll ute! Förfesten hemma hos mig med vännerna, var riktigt trevlig, TACK!
Sen är ju meningen att kvällen bara ska bli bättre o bättre.... så var inte fallet igår.
Kvällen slutade med ett kaos i mitt huvud, där jag grät och skrattade på samma gång.. jag grät för att hela situationen bara är så absurd..och skrattade för att allt bara är så fruktansvärt skrattretande.. inget går som det ska, aldrig! Har jag bara gjort fel? Har jag brutit allt för många kedjemejl som säger att jag måste skicka vidare till X antal personer, annars är jag för alltid dömd till ett dåligt kärleksliv? Eller är det bara så att jag har otur..?

Det känns otroligt patetiskt att skriva detta men jag gör det ändå.... Varför just jag?

Sen har jag ju såklart mig själv att skylla med... ketchupen kommer ju inte serverad på ett silverfat!

Men jag gör ju mitt bästa.... när ska det vara tillräckligt?
NÄR?

Kram ! / L

När ska man lita på sitt hjärta och när ska man lita på sin hjärna? Vad ska man göra när dessa inte vill samarbeta...? Vårt hjärta kan slå ett extra slag just en viss sekund... men sen säger hjärnan till oss något annat.. Jag brukar gå på magkänslan.. vad det är, det vet jag inte... det bara känns.. som en pirrande känsla...

Det är kanske magen som bestämmer när vi är kära ?

Vad tror du?

********************************************************************************************


Det finns många beteckningar som stämmer in på mina kära vänner....Ibland kan det vara svårt att beskriva hur mycket någon eller några betyder för en..  jag ska istället beskriva hur dom får mig att känna..

När jag är på dåligt humör, när inget går som jag vill, när skolans press sänker mig under jorden...då vet jag att det finns ett ljus i slutet på tunneln...ni hjälper mig att ta mig igenom den. En grå dag blir bara genom några tankar på er, eller en bilfärd till nybro, genast färgglad igen! Även om det regnar kan man stå under ett paraply och skratta... för man är tillsammans med de man älskar! För ja, det är klart jag kan säga dem tre små orden... det är ju ni, då blir det så lätt!  Killar kommer och går men vänner består brukar man säga...och det är nog ett utav de bästa och mest sanna uttryck jag har hört..för även om mitt hjärta går i tusen bitar, vet jag att det alltid kommer att slå... för er!


Best Friends Forever.. kärleken må komma och gå.... men kärleken till er mina kära vänner, den kommer att föralltid bestå! :)

Här sitter jag.. på systers jobb, med eget rum med skrivbord OCH dator! ;) inte dåligt.. man klättrar väl uppåt! Med mina glasögon på hoppas jag på att chefen snart ska komma och se min sofistikerade look och befodra mig!

Nog om jobb... resa blir det senare idag! =) Flyg till paris vid 6-tiden, blir härligt! 4:e gången jag är i frankrike, ett härligt land men också väldigt konstigt.. men det behöver vi inte gå in på! =)

Jag hoppas på att få ta del av den romantik som paris står för, ja, jag tänker då inte träffa en slibbig fransman, men jag hoppas iaf på att få ta med mig lite av den stämning som råder där!! =)

Gick upp klockan 5 imorse, så min hjärna orkar inte producera fram så mycket mer text än så här...

Ta hand om er i vårvärmen i Sverige, så ska jag göra detsamma.. i Paris! =)

Ciao! / L